«En dag skal du være en av dem»

Martina Åkeson Wollbo har vært kyrkoherde i Norra Gotlands pastorat i tretten år. Hun vokste opp på Gotland, ble presteviet i 1990, og fem år etter kallet sto hun selv blant prestene i domkyrkan i Visby, samme julenatt som hun første gang hørte stemmen. Samtalen gikk over telefon og spørsmålene står under på norsk, svarene hennes på svensk.¶

Kallet¶

MARIAFortell om oppveksten din. Kom du fra en kristen familie?¶

Jag kommer härifrån Gotland, det är min hemö. Jag har inte flyttat hit, utan jag har växt upp här och gått i skola här. Det var inte en särskilt kyrklig familj. Vi gick inte i kyrkan som familj. Jag kom med i scouterna, och det var där jag kom i kontakt med kyrkan och tron på Gud. Mina föräldrar har alltid varit positiva till kyrkan, men jag var inte aktiv i någon församling själv.¶

MARIAHvordan kjente du kallet til å bli prest?¶

Jag funderade mycket på vad jag ville göra här på Gotland. Kunde man jobba med turism? Jag var också väldigt intresserad av biologi och natur, och jag var i USA ett år och jobbade innan jag skulle söka in till universitetet. Jag sökte några biologilinjer, och jag tror att prästutbildningen stod som tredje eller fjärde hand. När jag kom in på den, medan jag stod på reserv på de andra, tänkte jag att det är ett tecken från Gud. Jag tar och blir präst, tänkte jag, jag börjar i alla fall på teologutbildningen så får vi se vad som händer sen. Men det väckte sig starkare under hela tiden.¶

Jag var i domkyrkan i Visby en julnatt. När prästerna kom in kände jag en stark röst inuti mig själv som sa: en dag ska du vara en av dem. Det var som att Gud liksom bekräftade det där. Jag kan alltid gå tillbaka till den julnatten och veta att det var där det riktigt blev bekräftat. Sen tog det några år innan jag var färdig, men precis fem år senare var jag med där i julnatten, som en av prästerna. Det är en viktig plats för mig, att få gå dit på julnatten om jag har möjlighet.¶

«En dag ska du vara en av dem.»¶

Familien¶

MARIAHar du tenkt på veien videre, om du blir i stillingen din?¶

Jag ska jobba några år till, sen är det dags för pension tänker jag. Jag är född 1964, så jag blir 62 år nu, och det känns inte som att jag har lust att starta om någon annanstans. Jag är en sån som stannar länge på mina tjänster, jag hoppar inte runt. Jag har en man och vi har fyra barn, och det är ett bra yrke att kombinera med att vara familj, om man har en förstående make som jag har. Han jobbar inte i kyrkan, han är ekonom i regionen. Vi var på bröllopsresa och det var en kille som sa: jaha, är du präst och du är ekonom, då har ni Gud och Mammon i samma familj. Det tyckte jag var jätteroligt.¶

Motstanden på Gotland¶

MARIAMøtte du noen gang tanken om at det er vanskelig å bli akseptert som kvinnelig prest?¶

Nej, det tänkte jag nog inte. Det året jag började, 1984, var vi många kvinnor som började, och det var faktiskt första året där det var fler kvinnor än män på utbildningen. Då kändes det som att nu är det inte så vanskligt att vara kvinna och präst. Jag har aldrig tvivlat på att jag inte skulle uppnå präst bara för att jag är kvinna, och det har varit väldigt få tillfällen där jag har blivit illa bemött för det. Jag har förmånen att vara ganska lång, jag är inte någon liten söt tjej, så den problematiken blir aldrig så stor. Jag blir väldigt sällan lilla gumman.¶

MARIAHvordan var det da du kom hjem til Gotland som ferdig prest?¶

När jag kom hit till Gotland var vi ungefär fyrtio präster. Jag räknade ut en gång att tio var kvinnor, tjugo var män som tyckte att det spelade väl ingen roll, och tio var män som tyckte att kvinnor inte skulle vara präster. Men på den här lilla ön måste man ändå samverka och samarbeta, så jag satte mig gärna med de här killarna. För många av dem var det som en tro eller en tradition, och jag vet att jag har varit med och omvänt flera stycken. En man berättade att han kom och tog emot bröd och vin av mig: det var första gången han tog emot av en kvinna, sa han. Det hade han vägrat innan. Jag har aldrig varit så stridig. Det är ingen idé att strida. Man kan hellre samarbeta och samverka, och det tycker jag verkligen har lönat sig.¶

MARIAHvordan kom motstanden fra de ti mennene til uttrykk?¶

De gick inte fram till nattvarden när det var jag som ledde. Jag hade en kontraktsprost som satt längst bak i kyrkan och bad, när det var jag som ledde mässan. Han kom inte fram till mig, han sa att han inte kunde det. Men jag fick ta min plats, och då backade han hellre. Jag tyckte jättemycket om honom, vi hade ett jättebra samarbete.¶

«Han är mot kvinnliga präster. Jag är inte mot kvinnliga präster. Det är inte Gud heller.»¶

Skriften og Paulus¶

MARIAHva er Bibelen for deg?¶

Bibeln är Guds ord. Det är en förklaring och berättelse om Kristus, olika sätt och synvinklar att se, många vittnesbörd. De som har skrivit har på Guds uppdrag varit påverkade av Gud, snarare än att Gud har dikterat det ord för ord. Jag tror inte bokstavligt, att Gud skapade kvinnan av Adams revben eller att det var på en dag. Det kan hellre vara en omskrivning för en skapelseberättelse som går hand i hand med evolutionen för mig.¶

MARIATror du Gud har styrt hvilke tekster som endte opp i Bibelen?¶

Det har ju hela tiden varit ett plockande vad som ska vara med och vad som inte ska vara med. Rätt som det är kom apokryferna med också, de har plockat in elva böcker och haft dem med upp till nittiotalet. Jag brukar inte tänka på Bibeln som muslimerna tänker om Koranen, som en absolut inkarnation. Jag har inte riktigt den synen på vår Bibel.¶

MARIAPaulus begrunner dette med skapelsesordenen, at Adam ble formet først og så Eva. Hvordan leser du den begrunnelsen?¶

Jag tänker att det är den syn man hade på den tiden, mer än att det är Guds vilja för alla tider. Om man lever i en väldigt patriarkal struktur är det män som har överhuvudet, men vi lever i en annan tid. Jag tror att om man börjar bråka och strida för att jag är kvinna, blir det aldrig bra. Jag har inte stört mig på den teologin, för jag har varit trygg i min egen kallelse och min egen plats, men jag förstår att andra kvinnor har haft det mycket svårare, särskilt de som gick före mig.¶

Jag var nyligen på en pilgrimsvandring med en kollega som läser Barnens bästa Bibel för barn. Där är det bara män som går i lärjungaskaran på bilden, fast kvinnorna ju var med också. Det var bara så på den tiden att det var männen som räknades på det sättet. Jag tror inte man ska göra en stor sak av det.¶

«Jag har aldrig behövt spela det där kortet, att det var för att jag är kvinna.»¶

Rollene¶

MARIATenker du at menn og kvinner har ulike roller i kirken, selv om dere er like for Gud?¶

Olika roller har vi ju ändå, några är präster och några diakoner. Förr var det bara män som var präster och kvinnor som var diakoner, men nu har synen ändrats. Jag känner män som är diakoner som absolut inte skulle vilja vara präster. Det är alltid en produkt av samhället man lever i. För tjugofem år sedan var det mer jämställt, tänker jag, men nu kommer det en helt annan trend med tjejer som vill vara soft girls och bli försörjda av sina män. Det håller på att backa till något annat, och då blir det klart en annan syn. Det är fler kvinnor än män som är präster i dag, och det har blivit ett lågbetalt kvinnoyrke, vilket många män tycker är lite jobbigt.¶

Bibelns grundbudskap är kärlek, inte underordning eller roller uppåt och nedåt. Det kan finnas kärlek i olika roller också, men jag fokuserar inte så mycket på de skrivningarna om att männen ska vara så och kvinnorna ska vara så. Jag tänker mer att det är en produkt av sin tid.¶

MARIAEr det bra at det finnes både mannlige og kvinnelige prester?¶

Jag tycker det ska finnas av båda, den bästa kyrkan är när det är män och kvinnor, äldre och yngre, och vi kompletterar varandra. På en pilgrimsvandring var det kvinnor som hellre pratade med mig än med min manliga kollega, de hade saker de ville prata om där jag kunde möta dem bättre. Kyrkan blir trovärdig först när vi har präster av alla sorter på något sätt.¶

De andre religionene¶

MARIAJesus sier at ingen kommer til Faderen uten gjennom ham. Betyr det at det bare finnes én vei til Gud?¶

Jag förstår att det är vår del av världen på något sätt, jag är glad att jag är född här och har den tro och den väg jag vandrar. Men jag tror inte att det är den enda vägen, jag tror att man kan möta Gud också på andra sätt. Muslimerna har Koranen som sin inkarnation, vi har Kristus som vår, men jag har inte riktigt den muslimska synen på vår Bibel. Jag tror att det finns en enda Gud och att de olika religionerna är vägar till honom. I vår del av världen, om jag hade varit född i Thailand, hade jag varit buddhist.¶

Vigsel og samvittighet¶

MARIADet er debatt i Sverige om alle prester skal måtte vie likekjønnede par. Hva mener du?¶

Det är en ganska stor debatt i Sverige om att alla präster måste viga samkönade par. Det tycker jag självklart att man gör, det är kärlek och det är två som har bestämt sig för varandra. Men en del tycker att det är fel och inte vill det, och jag har stor respekt för dem som tycker att de inte kan, att de tycker att det ska vara man och kvinna. I varje församling finns det någon som kan viga samkönade par. Jag tycker inte att det ska vara svart eller vitt, vi kan inte tvinga någon att tycka något. Det måste växa fram inom människan själv.¶

MARIADu har nevnt at noen med konservative holdninger blir presset ut. Er det et problem?¶

Det är många som blir pressade ut om de har för konservativa hållningar. Man vill ta bort dem som inte tycker som alla andra, och det blir aldrig bra.¶

Portrett¶

Martina Åkeson Wollbo (t.v.) sammen med biskop Sunniva Gylver, Hejnum kyrka 16. august 2026.¶

Terskelen¶

Wollbo skiller seg fra flertallet i serien ved å svare rett ut at Jesus ikke er eneste vei til Faderen, og ved selv å kalle det litt underlig at hun har lettere for Skaperen enn for Sønnen. Paulus' tekster om kvinner leser hun som sin tids språk, uten å gå versene i sømmene. Samtidig er hun blant dem som forsvarer kollegene sine som tenker motsatt: hun brukte tretten år på å samarbeide med dem, ikke overtale dem. Utkastet venter på hennes godkjenning.¶